Löven längs vägen virvlar upp av de ljumma vindarna längs gatan.
Du återspeglar din sköra skönhet i dess vackra färger.
Ty du är lika olik någon annan som lövens ständiga färg förändringar.

Dina ögon bränner i mitt inre varje gång jag ens skänker dig en blick.

Din underbart bleka hud och dina klara ögon hemsöker mig om nätterna,
för du existerar bara i drömmens värld.

Du är obeskrivbar likt en blomma,
så olik allt annat att du aldrig någonsin har haft förmågan att bli en i mängden.

Likt julen så tänker alla på dig som sin egen.
Men du tillhör endast den du givit ditt hjärta till, vem nu denna varelse kan vara, ty den icke kan vara värd dig.

Det är blott ett mysterium som bara du kan svara på.

Som regnet faller ändrar du allas liv som är runt om dig,
du ger dem något som du aldrig kan ta tillbaka.

Som en tatuering stannar du kvar och försvinner aldrig.

Som en obotlig sjukdom som gör allting runt om kring att verka magiskt.

Som en lins som ger allt en makalös glans, försvinn inte.

Du ger allt liv, en ny glädje.

Som solen stiger upp för första gången och skiner ner mot jorden så går jag och hoppas att solen ska skina imorgon igen.

Ty du har satt färg på denna svartvita värld.