Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En monolog jag skrev och hade i en pjäs jag var med & skrev & framförde med teatergruppen Luna. Pjäsen hette Ödets väg. Pjäsen handlar om Döden, som hälsar på hos tre kvinnor med dödslängtan och försöker locka med dem till ”den andra sidan”.


Dödens monolog

God afton mina damer och herrar!
Det är jag som är Döden!
Ja, jag vet att många av er här hade väntat er ett skelett, klädd i kåpa och med lie i handen. Men där blev ni allt blåsta på konfekten!
Ni är bra underliga ni människor. Jag menar, ni fruktar mig, fast jag är det mest naturliga som finns i hela världen. För jag menar, ingen undgår ju mig. För eller senare så får ni ju alla möta mig!

Och till er som nu fruktar mig vill jag bara säga, frukta mig inte, var inte rädd för mig. Jag är inte farlig!
Jag är riktigt snäll, för när någon inte orkar längre, när någons bördor är för tunga, då kommer jag till dem och befriar de från smärtan.

Jag bryr mig inte om kön, ålder, hudfärg, etnisk bakgrund eller om ni är rik eller fattig. Jag dömer ingen, för mig är ni alla lika!
Nu ska jag gå och se om det är någon som behöver mig, men om ni någon gång skulle sakna mig så ropa bara mitt namn, så kommer jag till er.
På återseende!




Prosa (Novell) av Johnny Joe
Läst 805 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-10-20 11:40



Bookmark and Share


    Silver_fall
Detta var riktigt bra. Hade varit kul att se pjäsen. :)
2009-03-08

  DragonLord
Jag hade verkligen önskat att jag hade kunnat se denna föreställning.
2009-02-12
  > Nästa text
< Föregående

Johnny Joe
Johnny Joe