Pelle ligger i soffan med en filt.
Jag sitter i gästfåtöljen, som jag delar med katten.
Katten ömsom ligger i mitt knä och spinner,
ömsom fräser och klöser på det trasiga armstödet.
-Då vill du ha kaffe då? säger Pelle och kämpar sig sömnigt upp ur soffan.
-Joo, de är klart. säger jag.
-Klocka skulle ju ringa först om enochen halv timme.
Ja skulle ju sova till två idag, för de e söndag. gäspar han.
-Äsch! Pelle för faan! Jag såg ju utifrån att tv`n var på. Så nog var du vaken alltid! Det är ju mitt på dan.
-Nää du, tv`n har stagi på sen igår. Den står alltid på. Jag kolla kl2, jag kolla kl3, sen va kl 2 igen, för det blev vintertid nu igen.
-Va? Tittar du på tv mitt i natten? frågar jag.
-Javisst! Jag gör ju som jag vill nu, när jag bor själv, jag har ju bott själv i,,,19år är det...

Han reser sig och går ut i köket efter kaffet.
Jag sitter kvar hos katten i fåtöljen i 2minuter, för jag vet att han måste göra plats för två koppar, sedan måste han hitta två diskade koppar till kaffet.
För,,,
Pelle har stökigt hemma hos sig.

Så reser jag mig och går ut i köket.
Pelle står och häller ut gammal mjölk.
-Den här är för gammal, den skär sig i kaffet.
-Som vanligt då. säger jag och tar fram en oöppnad mjölk ur kylen.
Vi fyller våra koppar som vi vill ha dom med kaffe och mjölk.
Så går vi in och sätter oss igen.
Jag får putta undan katten igen, för hon gillar visst värmen från där jag suttit.

Tv`n står på och dom bygger visst chopprar och bilar.
Pelle tittar alltid på dessa program.
-Haru träffat nåt fruntimmer då? frågar Pelle mig.
Innan jag hinner svara reser han på sig och fortsätter: -Har du sett en sån här? han har gått fram till ett glasskåp och tagit fram nåt som han triumferande håller fram. Jag tittar...
-Det är ju en kondom. säger jag
-Javisst, men läs på den! säger han triumferande.
"Använd kondom. Det föds en japsåkare varje dag!"
Står det på den. Och den är säkert 10år så den är lite skavd och nött.
Jag lämnar tillbaks den och säger -Men den är ju oanvänd?
-Jaja. svarar han. Jag har andra om det skulle behövas, men, det var ett tag sedan. -Den här fick jag på mässan. säger han stolt.
För Pelle kör motorcykel,Ducati, som är en italiensk hoj.

-Jag hade ett fruntimmer här för ettoch ett halvt år sedan.
Det börjar lysa i ögonen på honom och han fortsätter:
Hon jobbade som lapplisa i södertälje, och hon kom med tåget. Jag hämtade henne vid stationen. Hon var inte så vacker, men hon var glad och hon gillade att städa. Så hon var här på helgerna och städade mest på dagarna, så åt vi på kvällen och sen så gosade vi och sådär...
-Hon var jäkligt bra i sängen med. säger han lite drömmande.
-Men så jag råkade säga nåt om hur hon skulle göra med spisen, för jag har ju hällspis, du vet. Och det tog hon nog jäkligt hårt för nästa dag var hon borta.
Telefonkatalogen låg uppslagen vid taxisidorna, så hon tog en taxi härifrån när jag sov...?

-Jaja, fruntimmer kan vara märkliga. sade jag.
-Och mariga, jäkligt mariga. sade Pelle.

-Fast man skulle ha en. sade jag
-Ja, fast bara på helgerna, så man får vara ifred också.sa Pelle.
-Jo,det förståss. Det skulle vara en som liksom klarade sig själv, och kunde ta för i livet själv utan att försöka bestämma över mig. Fast lite får man väl jämka iallafall? funderar jag. Hon skulle ha eget jobb och egen bil så hon klarar sig själv, också skulle det vara jäkligt skönt om hon hade en bra morsa också. För svärmorsor kan vara fruktansvärt jobbiga om dom sätter den sidan till.

-Fast det är jobbigt för man har ju blivit så kräsen numera. säger Pelle.
Hon behöver ju inte vara särskilt snygg, och absolut inte för smal.
-Nä. säger jag. Man vill ju inte behöva vara orolig för hennes revben när man kramar om henne.
-Visst!säger Pelle förtjust. Hon måste vara sådär mysigt mjuk att ta i...

Så blir det tyst en stund...

-Fast...säger jag. Risken är ju att besvären är större än det mysiga med dom.
För det är ju en blandning utav besvär och mysigt.
-Fast. fortsätter jag. Det borde ju gå att hitta en som bara är lite besvärlig och tillräcklig mysig.... Det borde ju gå..?.. Tycker jag...
-Jag höll ju på förut och sökte på internet och så. sa Pelle. Men det gav ju inget. Så jag orkar inte längre, jag har det ju bra som jag har det nu.

Vi tar adjö och jag går ut.
På väg ut till min bil tänker jag ändå att:
-Det borde ju gå...
Det borde ju faktiskt finnas nån...