Då
för länge sedan
var det lixom
lätt
att se kärleken
som flög som en
klotblixt
genom rummet
mellan dig och mig

nuförtiden
är det svårt
iallafall inte lika
enkelt

men om man
vinklar nacken litegrann
lutar huvudet åt sidan
och kisar lite avspändt
med ögonen
kan man ana
ljuspunkterna glimma
hela vägen från mig
till dig
på andra sidan rummet
i tyst
samhörighet
i tystnadens tid
som kommer strax efter
kärleken slagit sina rötter
runt eken
som vuxit där förevigt
och det vi har
är ingen
klotblixt genom rummet
längre
men

det är förevigt