helger i gemenskap

jodå med stress också för att hinna med

visst minns jag

både stressen och gemenskapen

står klart i minnet

nuet äger inte någondera

om jag saknar något

så är det inte stressen

men jag skulle ta den på köpet

i ensamlivet finns inga ambitioner

ingen målrelatering ingen motivation

och inga krav

dagarna går i ständiga

minnen av det som var

mina närmaste

jag väntar ingen

och ingenting vars

innehåll inte finns

det enda liv som är

har redan

passerat

framåt existerar inte

nuet är mitt då och

mitt sedan har raderats