Vilken värld lever vi i? Jag har så många frågor,
så många undringar. Hur tänker ni? Vad tänker
ni på?

Ni som låtsas vara så hjälpsamma, som förvillar,
gör så att människor tappar konsentrationen och
uppsikt, på plånböcker och handväskor.

Vet ni vad ni ställer till med, för den som drabbas
av er fingerfärdighet och smygande steg?

Nej, det gör ni nog inte, eller så bryr ni er inte, bara
ni får det ni vill ha.

Jag kan berätta för er, som tar det som inte tillhör
er, hur det känns.

Torsdag morgon, får skjuts till stationen och tåget,
tåget som ska ta mig till min vän.

Jag är glad, efter att i två dagar haft mycket att göra,
kaos är ordet som varit i dessa två dagar.

Någon sa till mig, vad bra att du tar tåget, då kan du
ta det lugnt och koppla av.

Visst allt gick bra, det var skönt att sitta på tåget, se
ut över landskapet, tänka på vad som väntade mig vid
resans slut, möte med min vän.

Så blev det dags för tågbyte, en timmes väntan, på att
mitt tåg skulle komma in. Jag gick in i väntsalen, hittade
en plats att sitta och vänta, se på myllret av människor,
som kom och gick.

Så kom tåget in, jag tog mina saker, gick ut för att leta
upp min vagn. Kommer fram till den, ska precis lyfta upp
resväskan i vagnen, en man kommer, tar min väska lyfter
in den, så går han. Jag letar upp min plats, det är då jag
upptäcker, handväskan är öppen, plånboken borta.Jag
funderar, har jag tappat den, kryper ner på golvet, letar
men nej, ingen plånbok.

Jag letar på konduktören, frågar om han kan hjälpa mig
att ringa, det går inte så bra, från min mobil, men nej det
vill han inte.

Jag ringer en av mina söner, han hjälper mig att spärra
det jag minns att jag hade i plånboken, körkort, bankkort,
bensinkort, så polisanmäler han det som hänt.

Vet ni vad ni gör mot era medmänniskor, ni som sysslar
med den här sortens verksamhet?

Jag hade tre timmar kvar att resa, när det här hände mig,
tre timmar av oro, ett kaos inom mig som inte går att beskriva,
för någon som inte varit med om något liknande.

Vet ni hur det drabbar, den som ni utsätter för era brottsliga
handlingar? Nej, det gör ni inte, jag som sjukpensionär, har
inte så många kronor över varje månad. Så de femhundra
kronorna, som fanns i kontanter, det var det jag hade över
den här månaden.


anits 3 november 2008