Jag ser din hand sådär nära min, och då plötsligt vet jag bara att
min hand aldrig varit så tom
som då

Din utandning luktar så
mycket vitlök och jag
tänker att det är smart, bra och viktigt, just
den lukten för
då känner jag ju hela tiden var du
andas
Själv vågar jag inte

[Hela tiden är jag rädd att du ska höra
min kropp skrika
Den verkar inte alls förstå att
det inte är någon som helst
idé]

Mitt hjärta försöker med alla takter
tvåtakt, fyrtakt och till och med
valstakt
[Gud så töntigt]
Men det har aldrig varit i sån otakt
som när det försöker
härma ditt

Alla de där orden jag vill ge dig,
jag har dem i hela huvudet, men aldrig har väl
mina stämband
varit så hjälplöst förlamade
Låt din mage vara mitt tangentbord så ska jag göra det
jag gör bäst
skriva där
ungefär det här

Att aldrig har mina ögon varit så vackra som när
de läser dina
tankar