Jag gick en dag utmed vattnet,
utmed den välkända strandremsan.
En vind kom och rörde runt i mitt hår,
en känsla tog tag i mitt inre.

Jag tog upp en sten från stranden,
en vacker flerfärgad sten.
I min hand började den att skimmra,
förändra sig och bli varm.

Vattnet kluckar mot strandstenarna,
förnöjsamt och outtröttligt.
Jag finner sådan ro i detta kluckande,
i lukten från vattnet och naturen.

Jag såg ut över vattnet denna morgon,
kände friden, kände oändligheten i mitt inre.
Så vackert på denna plats,
vattnets färger, höstens färger.

Jag såg en man komma mot mig på denna stig,
en siluett av smärt lång man.
Vinden rufsade runt i hans hår,
när han med spänstiga steg närmade sig.

Denna främling stannade och såg på min sten,
såg sedan ut över vattnet.
Han sa kom!, räckte ut sin hand,
Jag tog den tvekande.

Vi vandrade en stund utan ord,
då ord var överflödiga.
Denna man är det en dröm,
eller finns han på riktigt?

Vad är verkligt, vad är sant?
En dröm så underbar i min fantasi!?
I min dröm går vi vattnet hand i hand.