Om jag kunde lägga dig åt sidan nu,
fortsätta lägga arbete till gårdagens,
som om jag inte skulle möta dig i kväll
och lära känna vem du är, och vad...

Om allt fokus inte flytt, dunstat bort,
tankarna skingrats, förbytts i längtan,
förväntningar, förhoppningar, undran,
frågetecknen tre timmars resa framåt...

Då vore jag inte människa, förälskad,
eller så här ofantligt ödmjukt knäsvag.
Lättare, effektivare, mer beräkneligt,
och alldeles oerhört mycket tråkigare.