Jag möter dig i lönndom
i en förvildad trädgård
där vi så mången gång har älskat,
fallit - två äpplen ifrån samma gren
som bågnat, knäckt mot marken.
Nu vilar vi i gräset, två förtappade
som söker natten och som söker mod.
Vi samlar oss om dagarnas kadenser,
mot överfall och våld, bigotteri och dygd.
Mörka sagor jagar, hjälplöst har vi flytt
ifrån vår sanslösa förvandling
bland träd som sökt att gripa oss
med svarta grenars svarta klor.
Vi dör, vi ruttnar och blir återfödda.
Här under fullmånens förvar
smeker vi livet i oktobernatten.
Vi vet att det är vår behållning
att inte bli, ej heller att försaka,
men blott att ligga här och vaka.
Vi är som älvorna på marken,
två trolösa som gräs och månsken döljer.
Där inga lagar finns
finns vi.