när  

jag tvingats leva utan

min älskade och upplevde

tillvaron som ett enda felsteg

återupplevdes

mitt längesedan utanförskap

så

kom jag oförvänatat

i rätt sammanhang

där jag funnit en tillflyktsgemenskap

och det märkliga

inträffar

jag är

en av

de andra

som en sång sjunger

jag refrängen

igen och

igen

för jag är en av de andra