wow eller nått det känns som ett flygplan har kraschat in i mig och fasen
jag visste inte att jag stod så ostadig
minsta beröring jag darrar mitt huvud
ett slagfält med minor och söndriga barnsoldater i bitar
jag går omrking i mig, hittar bitar som jag aldrig skulle viljat se som får mig att kräkas och
mitt i allt ligger ett litet hjärta
dunkande
och kämpande jag tar upp det


hjärtat är mitt


jo du vet
söndriga hjärtan fortsätter slå hur många gånger livet försöker rasa dem rasa mig hur många gånger jag fortsätter leva ändå fast jag trodde jag gick sönder första gången


och wow eller nått jag fungerar min kropp mina lungor min hjärna mitt hjärta fungerar ibland borde man stå och bara vara glad för att man finns men vi har inte tid tyvärr
för upptagna med att klaga på det som inte är perfekt

vad ska du göra när du har uppnått perfektionism? Lägga dig på din cremevita badrumsmatta med en vinröd gardin om halsen och dra åt? fläcka du ner en perfekt värld, blod går aldrig bort även om färgen gör det


jag vänder livet åt mitt håll och blir så förvånad när jag klarar det att jag släpper igen

vi borde inte klaga, det säger vi alltid
jag klagar på att vi klagar
och är inte ett dugg bättre själv

ta du din cremevita badrumsmatta och täck över din låtsasvärld,
mitt hjärta har fortsatt dunka dunka dunka världen i fyrtiotvå pyttesmå bitar och ditt golv spyr olyckligt blod över dem och aldrig
blir världen som vi vill men vi vänjer oss nog. aldrig.