Ja varför?
För att jag tror att jag delger
Världen något stort och
häpnadsväckande?
Eller för att få sympatier
från ett okänt antal individer?
För att stärka mitt ego?
Eller för att tillfredsställa ett
inre behov?
Eller helt enkelt bara för
att fördriva tiden medan
jag väntar på min älskare?
(Det där sista lät ju inte så dumt,
tänk om det vore så ändå! )
Kanske är det så enkelt att jag
ÄLSKAR ord.
Fula ord. Fina ord. Beskrivande ord.
Avskyvärda ord. Tänkvärda ord.
Farliga ord. Ljuvliga ord som t.ex
ny bäddmadrass med memoryskum
som jag just inköpt och som
nu ska låta min undersköna och
lätt skamfilade kropp sjunka ner i och
ävenså dra mitt luftiga duntäcke
över min likaså sensuella varelse och läsa
Simone de Beauvoirs bok "Det andra könet"
Allt detta ger inte svar på frågan
varför jag skriver det här, men medge
att det fick tiden att gå.
Och min bålde älskare har nu vacklat till sängs.
Men han är kastrerad så någon större glädje
för vare sig misser eller mattar är han.
Fast mjuk och len är han förstås.
Jag märker nu att jag passerat alla gränser
för vad som kan kallas sunt och vettigt.
Det beror på att sista raderna är ett ynkligt
resultat av sömnmedel och bara svammel.
Så jag bjuder er nu Godnatt Poeter i cyberspace.
En fallen stjärna ska nu dra sig tillbaka till
sina rum (som det heter, jag har alltid undrat varför.
Man kan ju bara sova i ett rum i taget. Godnatt mina små...

...och alla andra. Godnatt, Godnatt.