På mörka bakgator snabba rytmiska joggingbyxklädda ben rör sig fladdrande av vinddraget. Nikemärket skymtar vitt när gatlyktans sken passeras. Snabba skosulor emot gatan hörs knappt, drunknar i stadens vanliga brus. Den jagade skiljer sig i såväl kläder som skor och försprånget minskas mer och mer för varje andetag. Stöter emot någon vid gathörnet och smällen tar andan ur, för stunden. Men jakten fortsätter ytterligare några steg. Inser inte att mötet var avsiktligt. Att stöten var ett knivblad som stötte in i lungan. Det tar ytterligare några steg innan insikten föds, samtidigt som den jagade påbörjar döden.
Hans död ger upphov nya mobiltelefoner...och nya joggingbyxor.
Ty i ghettot bör man inte vara varken naiv - eller obeväpnad.