minnen.

om vänskaps

födelse.

God

medmänsklighet

kallade du den.

Delande av

tankar, böcker

och ord.

Nu är du

försvunnen

från jorden.

Gången dit

andra gått före.

Värdigt ville

du gå.

Dessa rader

gav du mig när

du fått ditt besked.

Poeten: Kolbein Flakeid

sier det slik:

Döden er ikke så

skremmende som

för.

Folke jeg var glad i

har gått foran

og kvistet löype.

De var skogskarer

och fjellvante.

Jeg finner nok fram.

En vacker

saga om Victoria

av Knut Hansum

gav du i somras

som gåva.

Lyssna så vackert

sade du:

Och läste

vad Johannes

tänkte om

kjaerligheten.

Att den var Guds

första ord,

att:"kjaerligheten

blev verdens ophav

og verdens hersker;

men alle dens veier

er fulde av blomster

og blod, blomster

og blod."

Så samtalade vi

om vårt sökande

efter kärlekens sanna

väsen,

Den kärlek

som är

medmänkslighetens

kärlek mellan

människor.

Den kärlek som

är både glädje

och sorg.

Hos kärlekens

upphov finns

nu din själ.

Tack för

din vänskap.

Eva Langrath november 2008