Tårar sköljer ner för ansiktet
ögon färgas röda.
Allt som var stilla
är plötsligt i oro.
Kroppen skakar i frossa
ingen värme hjälper.
Trötthet följer på tårar
vill bara sova.
Varifrån ska kraften komma
att orka leva.
Allt känns hopplöst
och ingen tröst kommer.
Är detta straffet
för stressen
i allt som är världen.
Det är hårt att leva
alla orkar inte kampen.
Alla ska prestera
och ingen protesterar.
Ingen ser mina tårar
och ingen ser min tristess.
Är allt hopp ute?