Jag hör till kategorin som gillar texter om allt möjligt, men om jag skull ha (om sa jag) en fetisch så är det nog att läsa om just blommor, änglavingar etc. Det vill säga äldre använda metaforer för att skriva om emotionella tillstånd.

Jag gillar det! Och visst är det utnötta ämnen...men inse...inget nytt under solen ändå. Och ibland hittar man just fraser eller sätt att skriva om orden eller använda sig av dem som man bara faller för.

men om man nu klagar på dessa utnötta ämnen så skulle jag nog vilja påstå annat...faktiskt...
Vilken jävla imbecill skrivarkurs som helst och de säger nästan samma sak. Och detta läses med nasal röst: Använd inte det gamla metaforerna, använd nya och hitta på moderna.
GAH, säger jag bara GAH!
Och hur patetiskt blir inte DET då...då använder man sig av samma teknik för att beskriva...men med andra ord...

Så istället för att skriva: med sin ståndare öppnade han blombladen och vidrörde hennes pistill tills bina blev galna av nektar (med sin kuk öppnade han blygdläpparna och knullade skiten ur henne...typ)
Så ska man skriva om det i något 2000-tals stuk: Som en fildelad tripple x kopia öppnade han dvd spelaren och förde in skivan tills....men alltså kom igen

Själv gillar jag det gamla sättet. Kanske för att jag är uppväxt med det nya och inte ser det minsta unika med gatupoesi, ghettometerprinciper etc.
Det var en reaktion mot det äldre sättet att skriva...för 20 år sedan hahaha
Tunnelbanor, och latte på stan och cigerettfimpar som ryker gagagagaga...det är heller inte unikt

Vad folk gillar och uppfattar som nytt är ändå bara en våg...men det är klart...så finns det ämnen, metaforer och sätt att skriva som hållt i flera tusen år

Det är ytterst få som håller sig strikt med poesins alla lagar och regler...och tur är väl det...man ska ju aldrig låta formen förstöra inspirationen...

Men smakpoliser? Osmakligt

Man skriver som man känner helt enkelt...

och bråkar...

ibland...