Sommarkvällens strand är stilla
solen sänker sig till ro
hinner dock sin guldfärg spilla
över vattnet som en bro

Med min tanke kan jag vandra
över bron mot evigt ljus
lämnar kraven från er andra
vilar sinnet i Guds hus

När mitt sinne har fått vila
stark jag åter står på strand
solens strålar slutar strila
bron av guld dras bort från land

Men min styrka kan jag hitta
på så många skilda sätt
om jag bara tyst får sitta
visas vilket som är rätt

/Annika