Oro som myror i magen
Och igensvälld hals
Där ångesten sitter fast
Hjälplöst gråter jag

Famlande fingrar
Trevar längs dess egg
Förväntansfullt
Samtidigt som jag vet
Att det lämnar stora sår

Darrande läppar som smakar
Salt av tårar

Jag förstår att det
Är idiotiskt att
Sträva efter perfektion och samtidigt
Ärra sin kropp

Min drog tillåter inte logik