Och idag stod det verkligen klart. (som om det egentligen inte gjort det tidigare)...


Jag kan inte hålla på och hatta med Jocke. Han drar faktiskt ner mig. Gör mig fruktansvärt osäker och icke initiativrik. Han får mig att dra ner på mig själv, kan kanske inte längre slappna av med honom. Eller ja, frågan är väl...
har jag någonsin kunnat det?
Kanske är det så att vi båda gjort oss en bild av varandra som inte stämmer, precis som man gjorde när man var yngre. Såg någon på stan och trodde att man visste allt om den personen (diktade bara ihop)


Han för mig BAKÅT i utvecklingen angående det att fatta beslut. Man kan fan inte hålla på och hatta. Det är dags att sluta upp med den där människan. Sluta vilja. Lägga ner honom.


Bla bla bla