Vem är jag när alla röster tystnar?
När förmaningarna klingar ut,
och jag tillåter mig själv att bara vara?

Vem är jag utan mitt mörker?

Vem är jag utan mitt ljus?

Vem är jag, när ingenting längre spelar
någon speciell roll?

När det inte längre klassificeras som
bra eller dåligt, fint eller fult,
vem vet, jag kanske t.o.m. gillar gult?

Jag ser på mig nu, att jag är närmre mitt jag,
för jag kan återigen bära alla färger.

Det spelar ingen roll vad jag har på mig
eller hur jag ser ut
för jag är nöjd med mig själv, nåt sjukt

Jag klär i alla färger, kan gå klädd i allas dräkt
det påverkar mig inte längre
för jag är fin på alla sätt

Hade ingen självkänsla,
av mig fanns inget kvar mer än ett tomt skal
som behövde byta skepnad och fyllas med nytt innehåll.

Jag är varken eller

varken ledsen eller glad
varken mörk eller ljus
vet inte vad jag är nu,
när gränserna suddats ut

Det finns inget jobbigt i det,
inget bra eller dåligt.
jag är bara

ren existens.

Länge har jag tänkt att man
måste veta om det är bra eller dåligt,
testat byta ut dåligt mot bra och vice versa,
men hemligheten kanske är att det
inte måste vara någonting
Något måste inte vara bra för mig,
något annat måste inte vara dåligt,
det är bara

och det får det lov att vara.

Take away the Judge,
och kom ihåg
att använda de tankar som Lyfter dig

Jag kanske kan låta det bara få vara så..

Ibland är saker bara.


Spelar ingen roll hur eller varför -

de bara är