Trötthet
denna beslöjande mantel
över redan tyngda axlar.
Detta gissel
på vår vakna tid.
Tröttheten som dras oss ner
i djupa vrår
intill utmattningens gräns.
Trötthet, trötthet
som inte tar hänsyn
till den ljusa dagens verklighet.
Jag som går till vila
när solens strålar
har väckt natten.
Men som vaknar morgonen efter
med samma trötthetens
beslöjande mantel.
Jag som borde få vara vaken
när dagen leker,
tyngs ner och dagen
blir på nytt till natt.