20081208

Med sorg i hjärtat sitter jag här...

Jakthunden är sjuk igen, har som vanligt svalt nåt han inte ska. Varför han gräver upp och sväljer vad som helst begriper jag inte. Försäkringsbolaget vill inte ställa upp mera nu och är inte Jarri piggare till i kväll måste vi avliva honom..

Med jämna mellanrum är jag och tittar till Jarri. Han vill vara ute i sin koja så han kan kräkas när han vill. Jag väntar bara att han ska börja kräka bajs igen...Hoppas ändå på att det som sitter fast i hans tarm, själv lossnar och vi får ha honom hos oss länge.

Den stackaren rör sig så sakta när han går och tydlig smärta står skriven över hela hans vackra hundansikte. Vi har inte hjärta att låta honom lida längre än nödvändigt. Kvällen närmar sig med stormsteg och snart är sambon hemma från sitt jobb. Mår Jarri inte bättre då, kommer bössan fram. Han kommer inte att fatta vad som händer som väl är. Min sambo är duktig och var förr ofta anlitad av polisen för att avliva skadade djur.

Jag känner mig kallhamrad som planerar vilken middag vi ska ha idag. Men vi måste äta vad som än händer. Sambon önskade ärtsoppa idag och så får det bli. Ärtorna ligger i blöt sen kl. 6.00 och fläsket ska skäras i tärningar. Sen får vi se om vi har någon aptit. Jag tvivlar på att jag orkar äta något idag...

20081210      Kl.4.00

Vi orkade inte avliva honom. Hans bruna ögon tittar förälskat på oss hela tiden. Jag ringde upp vår veterinär i går kväll som lovade att vi får komma in akut nu på morgonen och få det gjort. På ett vilkor: Att han fick göra en snabb undersökning själv för att utesluta allt annat...

Behöver jag säga att vi inte har sovit en blund i natt?

Bara att veta att Jarri ligger i hallen, med smärtor, gör att vi känner oss som djurplågare. Han har inte rört sig ur fläcken sen han kom in igår. Inte har han kräkt heller. Han bara ligger där.. Kl.8 ska vi vara i Strömstad hos veterinären.

Det kommer att bli så förbannat tomt i bilen när vi åker hem igen.

Om ingen tjäle funnits i backen hade vi tagit med kroppen tillbaka för att begrava honom själva.
I fyra år fick vi ha honom hos oss iallafall. Vi får väl vara tacksamma för det.

Stackars min vovve

20081210

Veterinären är envis...Trots att proverna visade på främmande kropp i tarmen, vill han ändå försöka med gammaldags kur. Laxermedel i rumpan och parrafinolja i halsen på stackars Jarri. Han kopplades till dropp också och två liter gavs innan vi blev hemskickade med honom. Med oss kom det även droppåsar och annat som han instruerade mig om hur jag skulle bära mig åt med. Om det hjälper kommer jag att vara denna veterinär, Jan Riese från Fjällbacka, evigt tacksam. Det enda ställe vi kunde hänga en provisorisk droppställning på är vår gästtoa. Där ligger Jarri just nu och får den första litern här hemma.

Slö är han fortfarande men något piggare i blicken.

Veterinären förresten, är tv-veterinären som ofta visats i serien veterinärerna. Det var han som åkte motorbåt till öarna här omkring och kurerade hästar och kor. Nu har han smådjurskliniken i Strömstad, för att få det lite lugnare i tillvaron.

20081211

I natt vaknade jag av att det lät underligt från nedervåningen. När jag kom ner lyste det grönt över båda hallgolven och köksgolvet. Det stank kiss och Jarri hade riktiga magkramper. Jag sprang ut halvnaken med honom ut i kylan och väl ute började han kräka igen, men nu var det bajs han kräktes.

Kl.8.30 idag, vill veterinären att jag skulle ringa upp igen och då ska vi bestämma om Jarri ska öppnas eller avlivas...

Jag har satt ut Jarri i kojan så han får lite frisk luft. Städat har jag gjort som en galning här, men jag tycker att det fortfarande stinker pink. Dörrar och väggar har jag skurat också och hoppas, i och med detta, att doften kommer att försvinna. Vill ju inte komma hem sörjande sen i dag och sätta igång med rengöring. Sambon var tvungen att åka iväg för att jobba några timmar. Cheferna ringde och efterlyste honom trots att han ringt och sagt ifrån. Deras jäkla kyl/frys anläggningar måste bli klara direkt, för att kunna imponera på nya kunder...

Sambon var så trött när han åkte iväg. Alldeles grå i ansiktet och apatisk i blicken.
Kanske jag ser likadan ut? Orkar inte bry mig så värst...
Sambon kommer hem kl.12.30 för att hämta upp mig och Jarri för att sen köra oss vidare till Strömstad igen.


Vad som helst kan hända idag...

****

Nu ringde Jan Riese upp och frågade om jag tycker det är hemskt att se blod.
Kl. 14 ska vi vara där och jag ska assistera honom vid operationen(ge narkos). Jag ska vara beredd på att det kan bli blodigt och att det kanske är en sån röra i buken på Jarri att det bara är att avsluta hans lidande. Jag är inte blödig av mig och hoppas att jag ska klara av detta.. 

*****Vi fick åka hem utan hund. Han hade grov inflammation i buken. Orsaken var en kattleksak han svalt hel och gjort totalt stopp i tarmen. När han öppnades rann det brunt vatten ur honom och vid närmare undersökning hittades ett stort hål i tunntarmen. Ur tarmen rann det bajs rakt ut i buken.

Vi sa genast till om att låta honom somna in ...Ledsamt men nu slipper han lida mer iallafall..

 20081212

Det känns lite tomt utan vår snälle Jarri
 


Samtidigt har vi fått sova ut utan att vara oroliga för att hitta honom död på golvet. Mitt värsta scenario har varit att han skulle dö av plågorna. Och det blev ju nästan så. En natt till hade han inte klarat av.
När han fick lugnande medel, kunde vi se hur han slappnade av. När sen det smärtstillande sattes in blundade han och njöt. Han t.o.m viftade på svansen.
Då vi såg hur skadad han var, var inte valet svårt alls. Han behövde få komma till ro..
Inte var det heller svårt att assistera. Riese hade förberett allting och sa vad jag skulle göra. Det självklara som kontaminering visste jag ju redan. Stackars min sambo som blev åthutad, som ville hjälpa till att lägga op.duken till rätta..Han satte sig i bakgrunden sen och grät, min stora starka karl.
Han var ju så orolig och kände sig i vägen överallt..



I går kväll bestämde vi att skaffa en en valp direkt Lord, vår 12-åriga schäferhanne, gått bort. En norsk älghund vill vi ha och funderar på en tik för att avla på och ha till jakt. Då kunde kanske sambon gå i pension lite tidigare och ha detta som hobby tillsammans med mig. Det skulle vara härligt med små "bjäbbare" runt om fötterna hela dagarna . Såna där små luktar såååå gott. Att lukta på en baby gör mig alldeles vimmelkantig av lycka, även om det är en hundbaby..

 Men detta kan endast trösta, aldrig ersätta en förlorad familjemedlem.