en antydan om utsikter

horisontell och rakryggad

lyfter hoppet

          mot din vidöppna blick

dagern har alltid funnits

          som en trygg följeslagare vid horisonten

som en vandrare avvaktar den dina rörelser

tills konturerna blir tydligare

          och silhuetten närmar sig

dröjer kvar vid strandlinjen när du höjer blicken

räcker dig tid med öppen hand

tillfällena ser tiden an

sprider rosig förväntan på dina kinder

du är precis ett tidevarv mer erfaren

          än mina tankar

en lärdom rikare än blått

tids nog ska vi blicka skeendet

ingen kan längre ana

hur detta jag greppar momenten

flyr minuter

i sinom tid går

om tusen år minns ingen 

skillnaden mellan oss

om du var jag

eller jag du

© Birgitta Wäppling, 13 december 2008