Så ser han på dig
med en trött, och något uttråkad blick
från andra sidan det oändliga skrivbordet
För visst han har sett såna som oss förut,
visst vet han bättre än att sympatisera
människor som oss
Och du vet att din långärmade tröja i augustivärmen
var helt för intet, för han vet redan
hur din samling av ränder ser rosa ut mot din bleka hud
Och han vet redan, hur din saga går
hela vägen från början fram tills nu
Fan, han vet säkert slutet med,
så du säger ingenting, sitter bara tålmodigt
och väntar
på rasslandet av blå kulbläckspenna mot tunna enkla blad

Så lyfter han blicken igen,
och du tar emot receptet utan ord
För Tack och Adjö är uteslutet, ni vet båda två
att människor som oss, Sarah
Vi faller
igen igen igen,
och inga piller i världen kan rädda oss från krashen
när vi från fallet äntligen når marken