Straffet var att jag föddes,
Synden var att jag gav upp,
Skammen fick jag bära inuti i mig.

Straffet var att jag lät dem göra vad de ville med mig,
Synden var att de gjorde som de ville,
Skammen fick jag bära inuti i mig.

Mitt fel att de tog på mig,
ja, jag så ju inte nej,
Mitt fel att jag lät det pågå i flera år,
men vad skulle jag ha gjort då?

Tänk det hade varit nog om de bara taffsat lite,
då kanske mitt liv varit annorlunda,
tänk om de bara hade kunnat taffsat lite,
men det räckte inte,
det var inte nog.

Hade de bara taffsat litet,
då kanske jag hade kunnat leva med skiten,
men min stora sorg är att jag lät det gå,
längre än så.

Jag var 5 år då,
men det känns som de vore igår,
deras äckliga händer på min lilla kropp,
det fick mig att tappa mitt hopp.

10 år i syndens näste,
det gjorde att jag tappade mitt fäste.

Borde inte:

Straffet vara något som de fick,
Synden vara vetskapen om vad de gjort,
Skammen vara något som de borde ha burit inom sig.