Jag vaknade mitt i natten och satte mig upp.

Min hjärna åkte karusell. Upp var ner, ner var upp.

Den slängde ur sig något. Idéer påstod den.

Jag rota fram en lapp, skrev ner tanken och somnade om.

Nu sitter jag med lappen i handen:

Glö. du. vem. vi. vi. vi. c. nej.

Vilken smörja. Glö är inte ens ett ord och vad gör bokstaven c där?

Medan jag tittar på lappen inser jag att scenariot även hände Jerry i ett avsnitt av Seinfeld.

Tanke blir handling. Jag ser, härmar och spelar upp. Den här gången ser jag mönstret, men skulle tro att jag mer ofta än sällan missar det.

För våra hjärnor fullkomligt drunknar i popkulturella intryck.

Fragment, intertexter, neonskyltar och oväsen bildar ett vattenfall störtande mot våra intet ont anande intellekt.

Vem vet vad som är vad. Mitt, ditt, vårt, allt, inget. Ingenting.