en gång

var du 

                               Atash

                              son av eld

grät du

när jag funnit dig

                                 och också mina tårar föll

                                 som nattjasminens vita kronblad

grät du

när jag skrev om

djävulens fyrverkeri

som sprängde sönder ett livsverk

ett liv

men höll dig själv

hemlig

som

Atash

var ditt hjärta rött

din själ så het och

brinnande

sann

som bärnsten och kandissocker

flammade dina ögon

i patos

kunde du

i täckmantelns skydd

föra ut det fria ordet

om längtan

om tillhörighet

och alla små korta klingande möten

med livets vagabonder

inga avstånd fanns

långt borta

var så nära

                                       i hjärtat