Kalla mig din riddare innan vi somnar, baby, bara säg att jag klarade det rätt så bra, baby, bara säg att min kostym klär mig, baby, säg att jag klarar det bra, bland fittor som kallar sig män, och som jag bugar mig inför, för din skull, baby, bara för att du ska vara stolt över mig. Inga sönderslagna knogar, inget fylle, inga arrester, inga stolta gester längre baby, förutom när jag kommer hem till dig igen, baby, då ler jag stolt som ingen annan, bara du baby ler tillbaka, baby....bara du ler tillbaka...

Så kalla mig din riddare baby, för jag har ingen vit springare, ingen skinande rustning baby, bara det här trötta ansiktet, den här sargade själen, baby, men den är din....och bara din. Så håll hårt i mig i natt baby, håll hårt som bara du kan, behöver dig mer än någonsin nu, känner mig vilse utan, i en värld som inte är skapt för män längre, baby, är du mitt guidande ljus, så håll mig, jorda mig, baby, håll mig, håll mig, håll mig, ty jag håller på att falla...baby

Min rustning är brun och full av bucklor, och rost, min kropp full av ärr efter år av stridande, baby. Tatueringar har jag inga, var skulle de få plats i allt det vita, i alla streck som löper genom min kropp, och in i min kropp. Bara en märkt kropp, baby, men numera märkt för din skull. Jag är din.

Så kalla mig din riddare innan vi somnar baby...
kyss mig och säg...att jag klarade det rätt så bra, baby...för jag är din...en del av dig , baby...