Varma, soliga dagar. Överallt ser man sommarklädda unga människor i grupper eller par. De går sida vid sida utefter vattnet, ser förälskat in i varandras ögon eller dricker vin vid uteserveringarna. Semestern närmar sig med stormsteg och ljuset tränger ända in i mina garderober. Jag kollade efter en skjorta förra veckan och kvinnan i butiken hade rund bak i jeans och små plommonbröst som gjorde mig alldeles matt. Hon såg mig rakt i ögonen och diskuterade olika skjortmodeller och färger - kanske hade hon procent på det hon sålde. Hennes blus var genomskinlig och BH:n var av tunn spets som tydligt avslöjade bröstens former.

Dag efter dag av denna blå himmel och dessa vilt blommande buskar. Natt efter natt som doftar kvinna och drömmar och som aldrig blir riktigt mörk. Koltrastens ungar har redan lämnat boet och själv sitter han i en tevemast och sjunger hjärtat ur bröstet, i triumf eller ångest.

Jag ramlade av cykeln igår. För sent noterade jag gruset på asfalten i kurvan som jag tog i hög hastighet. Efter en snabb luftfärd hamnade jag på ansiktet i asfalten. En tant samlade ihop mig och skickade mig till distriktsmottagningen. Där tvättade de mig och sydde ihop ansiktet. Det gjorde ont då och det gör fortfarande ont men upplevelsen stack effektivt hål på monotonin. Resten av dan fick jag intresserade ögonkast från alla kvinnor jag mötte. Några av dem inledde till och med ett samtal. En städerska på vårt kontor visade så mycket medkänsla att jag fick lust att krama henne. De säger det skall bli regn i slutet av veckan. Jag hoppas de har rätt och studerar med intresse hur mina sår långsamt förändras. Svullnaden har redan lagt sig något och sårskorporna blir mörkare. Det känns som om det redan har börjat läka.