efter jag fötts
väntade du vid åren

stenarna låg
där du nu ser
att dom fortfarande ligger

jag hade börjat
slå tillbaka ekot
var på väg

det var du också
bakom det första steget

efter du fötts
gick vi i samma stad
och möttes en dag
på samma bänkrad

sömnlösa i en dröm
med en tystnad
vi kände för

jag tror dina blad
har börjat veckla ut sig
över dina axlar

det finns ingenting
att vänta på
vi är här nu

ibland har vi säkert
greppat olika handtag

kanske har du
något jag tapppat
eller aldrig haft