När hela världen
har gått och lagt sig
är flickan fortfarande vaken

(hon tuggar)

men hon vet
att om hon stirrar tillräckligt länge
släcks allting ner

hon vet
att om hon ställer sig på huvudet
blir det sakta annorlunda

Som med det K-märkta huset
längst ner på gatan
beundrat av alla, tills de upptäckte;
det var fel adress

(vad fult det blev)

Det har regnat omkring henne
i en vecka nu
gatorna multnar,
de vita strecken flyter ut
och gör människorna desorienterade

tills

hon öppnar sitt fönster
för att ge dem Chan Chan

utan trosor dansar hon ut på balkongen
för att bryta den fåniga vinglighet
som bara finns hos människor
som cyklar

barfota balanserar hon
längs våta räcken
försöker från högre höjder se
det nordiska ljuset
betongglasen
och alla hjärtan i svårforcerad ek

(det är här hon erkänner)

i henne bor ingen Alvar Aalto

Faller sedan fallet ner
bland bilar och skateboardåkare

det är här – och inte där

hon somnar
med höstlöv i munnen.