Solen smeker sig in mellan gardinerna
Och börjar lysa upp mitt rum

Sakta börjar min kropp att vakna till liv igen
En kropp som saknar allt livsviktigt

Ingen kärlek, ingen värme
Ett tomt skal, utan innehåll

Vänder mig bort från värden i skam
Rädslan för att aldrig mer kunna älska gör sig ständigt påmind