vi var två stelfrusna besökare
fängslade i en b-poets trilogi
ständigt beskjutna
av stadens färgglada neonparasiter
jag var syndernas desorienterade köttstycke
och du min blodtörstiga lejonhona
drottning över nattens suddiga lekplats

din röst luktade syrligt i mina ögon
och vägen lyste lockande framför oss
vi var penseldragen i din målning
och konsten i min
upphängda och utlämnade
i en vit källare

vi grävde efter eld
och världens klädnad föll av mig
du styckade mina minnen
svalde min sjö av svarta tårar
och kvar blev bara ett naket skelett
som tillslut ramlade sönder i fogarna

men tung är nu vägen in i ensamheten
tyngre än du tror
nu kokar mina ögon
utanför min dörr ligger ett minfält begravt
och kvar finns bara minnet
minnet från ett kallt golv
där värmen av dig kylde