Barfotafötter springer
ljudlöst genom skogen
men efterlämnar brutna kvistar
och kuvade grässtrån.

Snabbaren än vinden
men långsammare
än tiden,

det måste gå fortare!

Omgivningen blir
dimmig och
fötterna rör sig
fortare för varje
andetag som tas.

Trädgrenar river upp
ansiktet och armarna
men lämnar inga
ärr efter sig.

Närmare,
det kommer närmare
ju längre tiden går.

Måste stanna tiden!
Måste springa ifrån det!

Benen viker sig och
den utmattade kroppen
landar bland trädens rötter.

De spröda murarna
ger vika och minnena
uppslukar sinnet.

Snyftningar stiger upp
ur halsen och tårarna rinner
ner för kinderna när
tiden hinner ikapp igen.

Det går inte att fly
från sitt förflutna, aldrig.