Idag är en turdag
min plats är ledig.
Det är den andra i raden bakom busschauffören.
Varför jag gillar den är för att den är lite högre.
Det gör att den som sätter sig bredvid inte kommer i axelhöjd med mig och då blir det inte så trångt. Sen ser man bättre också.

Chauffören som kör idag är hon som aldrig har lamporna tända. Det gör att man inte kan läsa. Men idag bryr jag mig inte om att säga till, känner för att blunda ett tag.

När jag satt mig och bussen startat igen ser jag en bekant på andra sidan, hon har inte upptäckt mig, eller så vill hon vara ifred. Det vill jag också ibland, speciellt på väg hem, då jag har min lilla meditationsstund på bussen. Jag vaknar alltid upp på samma ställe när vi kommer till den första rondellen, då är det dags att vakna för då ska jag snart av.

Vi åker till nästa hållplats, in kommer en kvinna jag känner igen som barnmorska när min son var liten. Hon går med krycka. Efter henne en ung kille med lurar i öronen där jag hör diskanten som pyser ut när han går förbi.
Sen hon som har olika färger på håret varje gång jag ser henne. Men hon passar i allt. En äldre man med lång rock, hatt och käpp kliver på och sätter sig längst fram efter mödosamma rörelser. Chauffören väntar med att köra tills han har satt sig ner. Det noterar jag med glädje, ibland skiter dom fullständigt i passagerarna.

Jag blundar igen och öppnar ögonen nästa gång vi stannar för jag är alldeles för nyfiken för att inte vilja se vilka som stiger på. Jag älskar det här med att betrakta människor, det är som en ny film varje dag.
Vid den här hållplatsen var det bara en person, men desto mer att lägga märke till. En man, i min ålder, med en typ av cowboyhatt, pondus, och vilken utstrålning. Mamma mia. Det ser ut som han småler för sig själv. Han skulle jag vilja ha en pratstund med tänker jag och ler för mig själv jag med. Våra ögon möts, han ler och nickar, men går förbi. Suck, jaja tänker jag nästa gång kanske...

Nu har vi kommit fram till sista hållplatsen innan motorvägen då jag kan sova. Där står flera st. En ung tjej, blond med svarta slingor i håret som är uppsatt med tofsar åt alla håll. En kvinna i 40 årsåldern, undrar vad hon jobbar med tänker jag. Det brukar jag fantisera om ibland, vad jobbar alla med, vart ska dom. Den tredje är en man som bor i samma område som mig. Vi har till och med pratat med varandra då vi haft söner i samma skola. Men han hälsar aldrig så då gör inte jag det heller.
En kille i blåkläder och saker hängandes från fickorna kliver på. Det var i alla fall inte så svårt att se att han var hantverkare.
Och sist en tjej jag känner igen från gymet jag tränade på tidigare, hon har en hund med sig, en bordercollie. Hon ser mig inte när hon går förbi så det blir inte att vi hälsar.
Det har jag lagt märke till många gånger även med mig själv. När man är den som kliver på bussen och letar ledig plats, då ser man inga människor.

Sen blundar jag igen och hör lite lösryckta samtal här och där, men inget intresserar mig så jag hamnar som i trance. Plötsligt är vi framme och då tänder hon lamporna. Undrar hur hon tänker :-)