En välbesökt och ekonomiskt värdefull vernissage går mot sin dags fullbordan.

Redan första timmans rödlappade köpintresse och ett halvårs solbefruktat staffliarbete på Provence känns som i tryggad famn. Mina kolorita landskap finner alltid sina investerare, klippbeskurna akvareller från Bohuslän utgör vanligtvis billighetsalternativen bland kompisköparna.

Dagens positiva överraskning är att de tre, något taffliga men sinnligt utmanande krokiteckningarna rödlappades först av alla, detta trots mitt uppenbara överpris. Sex tusen för var och en- eller femton tusen som triologi, anspråkslösa små teckningar, 21 gånger 30 centimeter, omslutna av obehandlad, enkel träram; totalt arton tusen kronor för den mogna kvinnans behagfulla positioner. Detta till trots, jag känner viss vemodig saknad när hon och jag ska skiljas för alltid ; men erkänner, pengarna lindrar saknaden!

"Skiljas för alltid" må vara en klar överreaktion från min sida. Osökta tankar som kommer till mig när jag åternjuter våra minnesrika stunder i ateljén, den amorösa samvaron före och efter sittningen. Tankar faller på att ringa henne redan ikväll för att boka ny tid, en heldag med övernattning!


Dagens besökare är en behaglig blandning av väl kända kulturfolket och tillfällighetsbesökare; såväl bekanta som främlingsvarande. Jag noterar en smaklig mix av minglande snittätare, välkända kulturarbetare och så även slipsfolket, investerarna.

Mina blickar sveper över lokalen och hamnar återigen hos de två kvinnorna; så vackra, den ena blond, den andra mörk. Ett bekant drags uppenbarelser förleder mina tankar men jag kan inte placera, kanske medialt välkända, kanske frånledes kulturpersonligheter?

Mitt intresset vidgas ytterligare när jag uppsnappar samtalet kvinnorna mellan, samtalet framför de tre krokiteckningarna: "Men varför har han har döpt henne till "tillfredsställd " och den där kallar han "förväntan" Så efter en lång paus av tyst betraktan hör jag den ena kvinnan, blondinen: "Synd att dom redan är sålda, men så dyra, men visst är hon fin, kurvan och bysten..." Så fortsätter hon, lågmält viskande: "jag tycker hon ser kåt ut, det syns på ögonen och som hon håller handen..."

Jag lyckas behärska mig från att berätta sanningen; anledningen till den klart övervärderade prissättningen. Utropspriset som är satt av respekt för min modell, kvinnan som inbjuder till varmblodig älskog såväl före som efter den konstnärliga modelleringen. Den formfulländade kvinnan som är min mest uppskattade och frekventa krokimodell. Kvinnan som utstrålar tillgänglig och våtvarm förväntan även under stunden i stillhet, mitt blickfång och min inspiration, mina ögons godis och min pennas handfasta vägledning. Så erotiskt tilltalande är hon att prislappen borde mångdubblas. Resultatet efter nästa modellering överväger jag ställa att ut som "i privat ägo"

"Men så trevligt, ta gärna ett glas bubbel. Kanske damerna vill ha något gott att sätta tänderna i... " Så faller mina ord utan att jag förstår hur eller varför och fortsätter jag lika patetiskt: "Hoppas ni hittar något intressant hos mej, vad är det ni söker..."

Hon ler och stryker undan en hårlock samtidigt som hon fångar min blick, den vackra kvinnan med röda slingor i det mörka, mer än axellånga håret. Stilfullt klädd i svart slängkappa. Röd klänning med dekorationer. Omsvept scarf i matchande färg. Hennes röst är melodiöst behaglig : "Vi kom bara förbi, jag förstår mej inte på konst men visst är dom vackra, hon är så vacker...”
Väninnan är huvudet kortare. Hon är solbrunt blond, kortklippt och med en liten silvrig mössa som accessoar. Klänningen klassiskt skuren under den frikostigt uppknäppta jackan, ett tilltalande, livligt kroppsspråk: "Men puuh så varmt, jag svettas så det rinner utefter..." Hon hejdar sig, skrattar. "Är det du som är konstnären, och vem är hon då, kvinnan? Så fina tuttar ... "

Vi faller i trevligt, färgsprakande samspråk om allt och inget. Lättsamt byter vi tankar vi om handens och ögats vandringar över den nakna kvinnokroppen, om het huds lyster och smeklystna skuggor under det kroppsnära linjespelet. Något berör jag skillnaden mellan kroki och fotografi. Den lilla blonda flirtar utmanande: ”Vet du, det är jag som är Afrodite, bara så du vet varför jag är så våt, nyuppstigen ur badet, du fattar, va ? ha ha ! Hur lång tid tar det om du skulle rita av mej ? Ligger hon stilla hela tiden, men så jobbigt, det skulle jag aldrig klara av ..." Den mörka, så sinnligt tilldragande kvinnan ler ett outgrundligt leende, stryker återigen bort den ostyriga hårslingan. Jag ser hur hennes hand vidrör örat och dröjer sig kvar i nacken, söker hårfästet.

Så avbryts vi bryskt. En köpgalen slipsnisse kallar mig indiskret avsides och jag ser i ögonvrån hur kvinnorna dröjsamt vandrar vidare. Jag säljer en naivistisk olja i storformat samtidigt som kvinnorna lämnar lokalen. Inombords förbannar jag mig själv för att jag väljer pengarna före den mänskliga samvaron; är det min längtan till värmen i Provence eller bara vanlig, simpel ägolystnad som vägleder mina handlingar ?

Dagen driver mot kvällen, strax stängningsdags. Skumpaglasen i disken och endast städningen återstår. Några medelålders "vi tittar bara in"-besökare, två barnfamiljer på hemväg och tre äldre kvinnor med matvarukassar. Jag förmodar att dom lämnar galleriet när regnskuren väl är över, troligen tar dom bara tak över huvudet i väntan på uppehållsväder...

Just som sista besökaren lämnar lokalen ser jag henne i dörren, kvinnan med leendet ! Kvinnan från tidigare, den så vackra kvinnan med ostyrigt röda slingor i det mörka håret ! "Men vilken tur att du inte hann stänga, jag glömde en sak ..." En pulserande känsla av värme genomströmmar. Betraktar henne i profil, kvinnan med det löftesrika leendet, kvinnan med den mjukt melodiösa rösten!

Så möts återigen våra ögon. "Men så trevligt att du glömde" var allt jag kom till sägandes: "och vad glömde du då ?"
"Jag ska väl presentera mej, och skratta inte nu men jag heter faktiskt Venus! Jag glömde säga..." Nu uppstår en stund av oskyld tystnad. Ögonen talar men jag vågar inte tolka. "Jo, jag glömde säga att jag ställer gärna upp som modell om du vill ha mej. Det kostar inget och kanske kan jag, som hon! Men bara om du vill förståss"
"Jag stänger nu. Kan vi ta oss en bit mat så vi får tala om det, jag ska ändå äta "



Den svarta kappan lämnas i garderobiärens vård. Framträder en välsittande klänning i rött. När hon drar undan scafen framskymtar de mogna frukterna inom ett väl tilltaget dekolletage. Den artigt välkomnande kyparen vägleder oss ett bord i avskildhet. Levande ljus. Den behagfullt flämtande lågan omsluter veken. Förtätar samvaron. Ljuslågan bildar ett skuggspel i Venus ansikte. Belyser och beskuggar de fylliga läpparna, markerar amorbågen. Ögonen ! Jag ser hennes skrattgropar- och förstår varför ! 

Fiskrätten smakar alldeles utmärkt. Väl tempererad måltidsdryck. En lagom söt efterrätt och nötkaka till kaffet. Lågmält samtalar vi om livet. Om konsten. Om konsten att leva livet på ett berikande sätt. Med andra ord, en högst förtjusande måltids samvaro som gräddan på en välbefunnen dag. Som av en ofrivillig händelse möts våra händer när vi fingrar på vasen med rosor. Bådas tanke och handling? Röda rosor i vasen. Ögon som glittrar. Händer som söker. Ljusen som brinner. Lågan som flämtar. Den lågmälda belysningen till trots ser jag Venus skönhet i all sin sinnlighets lyster. De smeksamt vackra händerna med ovansidans följsamma ådror. Långa, smäckra fingrar med rödglänsande naglar. Det finstämda linjespelet över halsen. De halvöppna, lätt tungfuktade läpparna. Leendets läppar. Den melodiöst behagliga rösten. Venus är vacker på ett unikt tilltalande och självmedvetet sätt. Hon vet sitt värde som kvinna och känner väl min uppskattning.

Som i en hägring förnimmer jag de styvnade topparnas siluetter under klänningstyget. Ett blickvänligt dekolletage blottar huds mjukheta lyster. Det röda tyget omsluter. Mera framhåller än döljer. Böljegången förmedlar mig de mogna frukternas ohämmade längtan efter frihet. Värmen från ljuset och den intima situationen framkallar ett pärlband av lyster. Klyftan badar i fuktig hetta. Brösten dallrar. Höjs och sänks som av tidvattens fullmåna dragningskrafter; likt havs vågade berörelser efter längtans oskyla stränder...

Jag ser hur min kvinna låter ena handen smeksamt beröra klänningen över midjan, med andra handen lyfter hårsvallet; blottar örat och med fingrar som följer halsens linjespelor.  Det mörkt glänsande håret; slingorna i klädsamt rött. De markerade ögonbrynen. De skälmskt glittrande ögonen. Skrattgroparna. De leende läpparna! Den mogna kvinnans charm och välformade attribut; den melodiöst smeksamma rösten. Jag halvsluter ögonen men vaknar till sans när hennes hand nuddar min arm; återfår fattningen: "Du kommer att bli en alldeles utmärkt modell men visst ska du ha betalt! Så är avtalen utformade! "

Kyparen ger oss diskreta blickar och jag erkänner tiden mogen. Vi bryter upp och tackar varandra för en intressant kväll, för en trevlig bekantskap. Om som av artighet eller bara för att komma nära må vara osagt när jag sveper om henne kappan. En lättsam kram: "Jag ringer innan jag åker till Provance! Hoppas nu bara att det passar dej med en sittning. Som min modell. Hoppas du vill!" Venus ler, så efter en varsam paus: "Ja, det vill jag gärna men du måste lova mej en sak ." Jag ser en sky av fjäderlätt rodnad svepa över hennes kinder. Hon nuddar min arm med handen. "Berätta inte för Afrodite att vi har träffats! Hon är så...ja, du vet..."  Jag bekräftar genom att fånga Venus blick och skaka på huvudet. Men, vad är det hon tror att jag vet ?  Venus ser mig i ögonen; fattar mina händer; mer viskar än talar: "Klart jag vill ställa upp för dej men jag har ett krav! Lyssna nu! Du ska spela med i ett rollspel som jag brukar fantisera om! Hon håller fast min blick; skälmskt leende: ”Jag vill att du sover över hos mej inatt- men du får inte röra mej! Du får inte ens försöka!"
 
Villan ligger inom behagligt promenadavstånd från restaurangen. Fasadtegel i rött. Taktegel i svart och trädgården med tusen nyanser av grönt. Röda rosor i rapatten. Mina tankar söker sig till kvinnan vid min sida. Håret svart med röda slingor. Den klädsamt röda klänningen.
Ordlöst beundrar jag villaträdgårdens skönhet. Inkänner kalbergets slippriga sluttningar, den svallande bäcken som omflyter huset, det vildvuxet frodiga buskaget som till dels döljer berget. Jag beundrar trädgården men mina tankar söker sig osynt till kvinnan vid min sida. När jag blundar skymtar i fantasin venusberget, det mörka buskaget och förnimmer glädjekällans fuktiga värme.
Så även symboliken med de stensatta gångarna som strålar samman vid huvudentrén på villans framsida. Inom min fantasi ser jag kvinnan i vilsam pose, med lätt särade ben och blicken riktad mot staffliet; ena handen bakom nacken, den andra .... Där trädgårdsgångarna möts vid entrén står dörren på glänt. Öppnar och sluter som i livs lusta. Av handen eller av vinden ? Ingen som vet eller bryr sig. Bara mina tankar som förvillar. Mina fantasier...
"Men så vackert du bor! Så nära centrum men ändå mitt i naturen." Venus tar mig i handen, ler så som jag redan lärt mig älska: "Ja, visst är det fint hos mej, välkommen in..."

Rummet hon väljer för vår kvällsliga samvaro upplever jag som ett smycke av ljus och värme. Den röda soffan, fåtöljen och det låga bordet av ädelträ. Venus berättar om konsten, visar med handen. Chagall och Matisse i original. Jag slår mig ner i soffan. Hon väljer fåtöljen. Årgångsvin i glas av kristall. Chokladpraliner och söta druvor. Mina skor och hennes stövlar lämnade i hallen. Våra fötter nuddas under bordet, kanske av tillfällighet, kanske av nakna fötters längtan efter närhet! Den mjuka mattan under bordet är mörkt röd med svarta slingor.
Vi talar om konsten, om livet och mera som i förbigående nämner hon sin väninna, den lilla blonda med den intima blicken: ”Afrodite, hon du träffade på galleriet! Akta dej för henne! Hon blir som tokig när hon känner doften av en man. Du skulle bara veta!”

Samtalet pendlar mellan person och sak. Vi talar om livets glädjevärden och vardagens arbetslusta. Om dagens odlarmödor. Om den ljumma kvällens njutningar; om taltrasten och tofsvipan. Om den rosendoftande trädgården som omgärdar huset. Venus berättar att hon jobbar med personlig utveckling; design och reklam. Skriver poesi, fotograferar och dansar: "Jag har nog gröna fingrar. Du förstår, är ju uppväxt på landet. Brukar rota i den fuktiga myllan så ofta jag kan. Ansar häcken och tuktar busken..."  Jag lyssnar. Studerar i smyg. Så fulländat tilldragande är hon, behagfullt allmänbildad. Den melodiöst ljudande rösten. Allvar och humor i en behaglig blandning. En kvinna av klass. Ett tillfällighetens möte. Ett slumpens vägval. Ödet som styr människors vandringar; eller avstyr ...

Tiden flyktar som vore kvicksand i timglaset. Kvällens obevekliga stund är inne. Hon reser sig och håller fram skålen: "Ta du en druva till, det enda jag har att bjuda på ikväll " och fortsätter med ett outgrundligt leende: "Vi ska väl tänka på natten. Toan är om hörnet och jag ska visa dej sovrummet. Du kan ta en tandborste i skåpet..."  Fortsätter så med ett allvar i rösten: "Glöm nu inte att vi har ett avtal! Ett rollspel är ett rollspel och du måste följa spelets regler, försök inte med mej!  Förresten, du kan ta min mans pyjamas." Venus ser på mig med ett outgrundligt leende. Drar undan överkastet. Dubbelsängen är smakfullt bäddad med röda lakan av sidens lyster. Tre kuddar i vitt.
Jag väljer att sova med bar överkropp. Pyjamasbyxan visar sig vara i minsta laget men, vad finns att välja på? Jag kan ju inte gärna sova naken när hon vill ha ett rollspel utan närhet.
Sovrummet behagfullt ljuslagt av designade myslampor. På väggarna konstnärligt utformade foton. Speglar. En nyfiken måne slösar sitt romantiska sken in genom fönstret. Skirtunna gardiner med broderier. Naivistiska motiv. I svart och rött. Jag väljer högra sidan i den rymliga sängen. Nog finns det utrymme för att undvika beröring ...

Venus lättar sakta, sakta på klänningen! Låter falla till golvet. Hänger upp på stolsryggen. Dröjsamt smeker av behån och strumporna. Jag ser som i en svagbelyst hägring hennes kurvrika kropp; ser som en skulptural siluett i det svaga motljuset. Ser den mogna kvinnan som fullmånens fulländade installation. De svarta trosorna harmoniserar med mörka håret. Kikar i smyg för att se om även trosorna pryds av röda slingor. Som i en osannolik dröm förnimmer hur hon, medvetet eller omedvetet, intar en stilenlig ställning, just så som min modell på krokiteckningen. Venus poserar med vänstra handen i höger armhåla; högerarmen lätt lyft och med handens fingrar i nacken. Leker i hårsvallet. Huvudet något lutat åt sidan så halsen blottas. Bysten framträder när hon visar kroppen i profil. "Sov gott!" Venus ler, mera viskar än talar. ”Tack, du också !" svarar jag med det tänkta men outtalade tillägget : "Om du kan..." 
Situationen är fullständigt osannolik men rollspel är rollspel och även osannolika regler är till för att följas. Belysningen dimmas av till välbehagligt soft. Månen är full men tillåts ändå behålla den fria insynen. Inga persienner eller rullgardiner. Sovrummet känns som en lustgård av ohämmad mystik, som en våtvarm oas av oavlöst kättja. Som en hägring av all dröms verklighet. "Sov gott - ja,ja..." Jag vänder mig från och ler inåtvänt. Tänker tankar. Fullständigt otänkbara tanker. Skulle vilja läsa hennes... Varför?

Utan att avsiktigt rikta blicken förnimmer jag hur Venus lättar på trosan. Lyfter på benet, drar av. När hon vänder sig mot förnimmer jag hennes venusbergs behåring. Med halvslutna ögon spanar jag efter röda slingor i den mörka triangeln. Ljuset visar sig vara alltför svagt men ändå tillräckligt för att se hur topparna styvnar när hon fingersmeker de bruna vårtgårdarna.
Sakta, sakta- känns som med en medvetet långsam rörelse för hon vänstra handen till klyftan mellan brösten. Låter den högra handen bevandra magen ner till navelskålen. Som en omedveten handling, som hon glömt min närvaro i rummet för hon båda händerna till bysten; fyra fingrar under mjukheten och med tummarna attraherar hon topparna. Lyfter och väger. Leker och bollar. Huvudet lätt åt sidan, blottar halsen, tungan vandrar över halvöppna läppar ...

Magens rytmiska rörelser, kroppen böljar i takt med andningen. Hudens lyster som av siden. När hon vänder sig till profil känner jag in svankens behagfulla linjer. Skinkornas rundningar. De smäckra benen; de kraftiga lårens spelande muskler; ljumskarnas skrymslen; paradislundens ...
Venus ser att jag ser. Outgrundligt leende hon viker undan täcket. I sin nyutslagna nakenhets vara ålar sig ner mellan lakanen och drar upp till skyl över brösten. Ögonen halvslutna och håret utslaget som en mörk gloria på den vita kudden. Ser hur hon trevar efter och finner knappen som släcker ner belysningen. Med en enorm viljeansträngning drar jag täcket över huvudet och vänder andra sidan till. Smygkikar í lönndom. Ser som i en hägring hur månen belyser vårt sängläger. Den är full och närgången. Upprepar hennes ord i tanken: "Sov gott..." Söker slappna av och sluter ögonen. Ler, men i blygsamt skyl av täcket. Tycker mej känna och förstå hon redan sover.

Så nära att somna även jag när det gungar till i min del av dubbelsängen. Som i en ljuvligt osannolik dröm känner jag hennes lätt flämtande andedräkt i min nacke; känner hur hennes ena hand nuddar min axel ; hur den andra handen söker - och finner ...