vi var tillbaka från barcelona

stockholm
som en kostym av is
du drog på dig
när planet landat


och jag drömde om en bebop-kör
som sjöng
din historia

och såg plötsligt klart:

såg vansinnet närma sig
som en hand som kupar sig
över himlen
precis som dina ögonlock släcker din blick
som dom kryper med sin hud
över dina ögon




vi var tillbaka från barcelona
och jag
släpade väskan
ner till terminalen

såg stockholms hus, dess glasväggar
som tänder
i ett blödande tandkött


min flinande vän som sa:
för mycket fritid
är den nyktre alkoholistens lott

men du, du har ingen tid kvar



och jag trampade på skärvor
spridda delar
av det som en gång var helt
tänkte på
dina stora ögon
som piller man ger till hästar
de jag svalde ner med vin,

när de började verka
glömde jag bort
vem jag var



jag hade letat så länge
efter en blinkande exitskylt,
skylten som kommer
i många skepnader:
otrohet,
ett gram eller
ett steg
från tågets plattform

men inte sett den
när den gått
hand i hand med mig





och jag lovade henne att aldrig mer
mixtra med hjärnan

jag bad henne att stanna
men hon var kall,

kall som is,

hennes hud blåskimrande
och jag
en vandrande frostskada




ja, så var det:

vi var tillbaka från barcelona,
stockholm som en orkan

och när hon
släppte taget
hade jag inte längre
någon chans