Så står du där åter vid Ljusfurstens port
naken och utan en röst
med frid och försoning som törst.
Ser allt det du tänkt,
och det lilla... du gjort.

Då höres ett dån från Mästarens land
han talar om skuldror och öden
om klingande stål ifrån glöden
och om vita och om röda förband.

Vad får dig att tro att kampen för fred,
är en kamp mellan finnas och vara
något du tvingas försvara?
Det du ser är blott Helvetets hed!

Det finns ingen kamp i ett rike
där en fiendens vän
är en vän till din vän
för där ses han likväl som din like.

Släng stålet och lossa din slida
ge vatten till fienden först,
kupade händer skall släcka DIN törst
och ingen omkring dig skall lida.

Du svarar med blödande sår
att kampen för frid
i Helvetets tid
är för vanmäktig, smärtsam och svår.

Vad finns då för människors öden
i denna ständiga kamp,
för frid och för fred?

Blott krig!!!
Blott krig,
där var Människa ställs inför döden.