"Ingen är jämförbar mot dig", sa han

"Vad menade han med det ?", tänkte hon

så okapabel att ta emot en sådan komplimang

Hon tittade bakåt och såg på honom

liggandes där

med tusen känslor i blicken

så okapabel att förstå

Hon låg där tyst

tänkte aldrig på att gengälda

den fina komplimangen

"Nähä, eh tack.."

kom fram till slut

Dom befann sig så en stund

hon med hans andetag i nacken

händerna på sin hud

Hon märkte att han somnat

för det ryckte i hans fingrar

som det alltid gjorde

när sömnen hittat sin plats

i honom

Tankarna började spira fram i henne

så som dom brukade göra

om natten

Klarvaken

"jobbigt, vill ju känna mig trött nån gång"

Hon ville fråga hur han tänkte

hur hans tankesätt

fick honom att känna så

Vad gav hon honom

som ingen annan gett?

Fanns det ingen som kunde jämföra sig

med henne?

så okapabel att inse

sina egna sidor

Hon visste att hennes osäkerhet

kunde driva han

dit hon inte ville

Så kanske hon bara skulle hålla tyst

inte tjata så mycket

försöka få mer bekräftelse

nä, hon var nog allt lite jobbig

men gjorde verkligen

sitt bästa

för att förstå

Jo,det var så

hon skulle göra det

bara försöka

sitt bästa

att förstå

Hon vände sig om igen

nu sov han djupt

långa andetag sänkte och höjde

hans alltid varma kropp

Hon tittade länge på honom

hon visste att han inte gillade det

ville inte bli granskad

för nära

Förstod inte varför

han är ju så perfekt som han är

hur perfekt nu en riktigt människa

kan bli

i all sin operfekthet

"Jo, ingen är ju jämförbar med honom för mig,

mmm, kanske jag är lika perfekt som han?"

tanken drog fram

ett leende

men med en känsla

av att falla

fritt

"Kanske bara att acceptera liksom!"

ett fniss denna gången

fast bara ett tyst

vill inte väcka honom

känslan var

säkrare nu

"Då får vi vara perfekta ihop!"

Hans värme gjorde henne dåsig

hon drog in hans rökiga doft

borrade in näsan i hans hud

Sömnen kom till slut

släppte tanken fri

som tyngde

Kanske var hon bara så

lyckligt lottad

Kanske var det

hennes tur

den här gången

Hon kände då

i hela sitt väsen

och tanken

smekte hennes

inre

i sin sista

vackna 

suck 

 "jag älskar dig"

och hon log

För det är

ju så

det är!

Jag

älskar

dig!