hon röker brookefield, så jävla
whitetrash
och sjunger med i american idol, så jävla
trasigt vännen
vi gömmer oss mellan dina hjärtslag
vi gömmer oss mellan hoppet och förlusten
vi gömmer oss i mörkret
precis innan du slår upp dina ögon
jag dricker ur det sista ur allas glas, så jävla
greppa-efter-halmstrån
och rullar jointar med världens torraste hasch
så jävla fattigt,
hennes röst blöder när hon formar sina sår
som ord, små ord
och blodet koagulerar mellan tänderna
allt verkar gegga ihop
till en svart massa, ett svart hål,
vi gömmer oss under fågelns uppstoppade vinge
vi gömmer oss i kyldisken under fiskpinnarna
vi gömmer oss mellan förlust och saknad
i ett zoo där vi sitter inspärrade
en dag kommer
våldet i mina fingrar sätta henne fri,
den bleka himlen darrar
och hennes besvikelse passerar snart
vibrerar mitt synfält som ovanför trottoaren
vid ett jordskalv
cirkelrörelsen som är hennes vårtgård,
som är ormen som äter sin svans
eller bara hon: som suger min kuk
allt är sammankopplat
vi gömmer oss precis där du befinner dig
när din blick fixeras men din hjärna
inte hunnit se sammanhanget
vi gömmer oss mellan förhoppning och förlust
precis där
innan sorgen slår över dig
och besvikelsen inte förstört dig ännu
siffran noll förföljer mig ikväll, våra ögon, pupiller
är parasitens ansikte
våra kontoutdrag är ekon av föregående förluster
min personlighet passar i din fitta (oh happy days!)
men inte i dina planer
vi sitter bredvid varandra i soffan
vi gömmer oss där,
mellan oss själva
gömmer oss mellan de fingrar
vi rinner genom
på teven sjunger idoler aint no mountain high enough
och jag tänker på berg
de gigantiska bergen
hur höga dom är
och vi slänger döda katter på teveskenet
för att hettan inte ska tyna
och försvinna
den där elden hon bränner igång
sina brookefields med, ni vet
säg att
ni vet