Hon stirrar blint över kanten,
hon vill hoppa med modet är inte tillräckligt.
Hoppet skulle ta ifrån henne allt, ett steg, ett livsfarligt steg,
men det enda steget skulle ta ifrån henne allt.
Hon snubblar till och hänger på kanten,
hon skriver efter hjälp men det är ingen som hör henne,
hon måste hjälpa sig själv upp ur skiten.
Dra sig upp på kanten och fortsätta leva som alla andra.
Vi alla lever på kanten, vissa långt ifrån den men andra alldeles för nära.
När vi hoppar mister vi allt,
men när vi är starka nog att ta steget in finner vi något fantastiskt.