såg dej som en oskyldig skugga under mörkt vatten
brovalv av drunknad tid seglar på tidlösa sekunder
tung dimma förmörkar vatten som söker strömmar

men
så

som i en outsäglig hägring
ser jag den grönskande oasen
den törstande kamelens vattenbärare
ryttarinnans välsvarvade lår som omsluter
hans fradgande länder

främmande länder

dit tankefaror söker sej
som häcklande flyttfåglar
oskulds undflyende
likt rovdjurs kattlika rörelser

dina obskyra linjer av svällande lusta
under orientens svarta nathimmel
långsamt drunknar jag i oasen
som endast var en hägring

med kamelryttarinnan som det enda
leende vittnet