Tyst…
Vad var det?
Jag kan…
Jag kan…
Jag kan inte höra vad det är.
Men jag kan känna det.
Jag känner det i mina armar och i mina ben.
Svagt, svagt, långt borta men jag vet att den finns.
En tanke. Var det den här? Eller den här?
Nej den är av ett helt annat slag.
Den finns ju inte (, hur kan man tro något annat).
Jag kan inte höra dig, jag kan inte se dig
du kan inte ens röra vid mig.
Så lämna mig ifred, du finns ju inte!
Men ändå det är något som är bekant?
Ditt sätt att röra dig,
Dina ansiktsdrag,
Dina armar,
Och dina ben.
Allt är ju mitt.
Du är ju jag!!!