Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Regnet fanns i luften

Regnet fanns i luften, det regnade inte.
Regnet var närvarande. Närsomhelst skulle regnet sakta göra oss våta.
Regnet skulle göra våra kroppar kalla.
Medvetenheten om att snart få känna vatten sippra ner genom håret in under kläderna gjorde mig frusen.
Tänk dig de vackraste ögon, de godaste läppar, de lenaste kinder.
Tänk dig lyckan du känner av varje minut du får vara med den du håller kär.
Tänk dig den skönaste orgasm, Känn lyckoruset som strömmar genom livets ådror, genom din kropp, hur du skriker av utmattning, känner du?
Tillbaks till det kalla regnet. Plötsligt känner jag något varmt. Mina knän viker sig nästan.
Känslan av rädslan är som bortblåst. Det är som att ta en drog.
Sen kom regnet.
Hela himlen öppnar sig. Våra kroppar blir helt dyngvåta.
Vi står i regnet.
Jag fryser inte. När du tog min hand försvann all rädsla.
Min blick möter din, vilken njutning, en känsla av orgasm i det kalla regnet med min hand i din.




Prosa (Novell) av johannesT.G
Läst 197 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-01-30 09:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

johannesT.G