Vi har vandrat sida vid sida en lång tid.

Vi träffades först i lekskolan lekte oskyldiga
lekar som bara barn kan, lärde oss saker
inför livet som stundade

Skolan började, vi såg varann ofta, ofta
du med dina vänner jag med mina, men vi fanns
alltid där nånstans i omkring varandra

Åren gick, på gymnasiet gick vi på samma skola,
du skaffade pojkvän och jag hade flickvän,
vi hade våra separata liv

Åren gick bara fortare och fortare, du fick barn
även jag fick barn, jag jobbade på samma skola
som dina barn....

...fortfarande ovetandes om vad framtiden
hade i sin barm för oss, vi har varit omsvärmande
av varandra i snart 4 decennium och aldrig förstått...

... aldrig förstått att mina ögon en dag skulle öppnats,
idag ser jag dej som den underbara varelse du alltid varit,
varför hade jag inte sett detta förr

Varför blev det inte vi då, då när ungdomen stod
i sin blom när livet var i sin linda
då hade vi haft hela livet tillsammans..

Livet tar sina underliga vägar, det var nog
förutbestämt att bli så här eller?

Men jag är tacksam och lycklig att idag få dela din
kärlek, din ömhet ditt vackra leende som kan smälta
glaciärer, tack underbara du..