Om natten hördes han påstå att deras kärlek var slut.
Hon lyssnade förvånat. Förstod inte. Var han plötsligt sjuk?

Dagar och nätter skulle komma som övertygade.
Hans ord var sanna, brutala och dödshotande.

Livet var slut för hon fanns inte längre i någons värld.
Hon tog på sig tvångströjan och lät sig fångas av sorgen.

Ingen såg hur tröjan skar djupa sår i henne blödande själ.
Hon hade befordrats i livet till att vara ingenting.

Fina familjer underhåller sina fasader i alla tider.
Men interiören kan flagna, ruttna, förintas, glömmas.

Nu sitter hon i resterna av det förfallna livets hus.
Vem släpper ut henne ur tvångströjans unkna skal?