Knäckebrödsmulor utspridda under mitt kaktusgröna lakan

Det ser patetiskt ut.

Och det gör ont, sticks som vassa glänsande nålar.

Jag köpte mitt lakan i den där lilla affären, 

Den på hörnan som nästan ingen besöker.

Trodde färgen skulle skära av fokus 

 Hjälpa mig att begrava de hudceller som finns kvar från dig.

Jämna ut avtrycken från min kärlek 

och din eskapism.

Sist vi sågs,

en stjärnklar måndagsnatt hemma hos mig.

Vi släckte vår dystra törst med apelsinsmakande thé

 istället för att drunka i varandras kyssar. 

Lekte kärlekssoldater på allvar, med vapen av knäckebröd.

Resterna av vårt förflutna,

ligger söndersmulat under mitt kaktusgröna lakan.

Ush, vad jag saknar dig.

förlåt