En dag  börjar vet inte hur jag mår riktigt

Känner jag efter så mår jag inte bra alls

Känner mig som skörast på morgondagarna allt kan raseras då

Skyddet infinner sig inte föränns em mot skymmningen i vintertid

Alltid på vakt, på min vakt nåt kan ju hända

Katten hoppar upp på köksbänken jag blir arg att han aldrig lär sig men jag vet ju att katter gör som dom vill även fast dom vet att dom inte får

Solen skiner idag det är kallt i luften eftersom jag öppnat fönstret för att vädra

Det sitter en irritation i mig nåt jag inte kan borsta bort eller prata mig ur eller gömma mig för

Känslor som är på ytan retar mig vill inte ha dom inpå mig vill bara fly från dem  

Igår tänkte jag att imorgon då ska det bli en så bra dag men nu är det idag och jag är en slowstarter har bara ätit frukost 

Ska jag eller inte städa upp köksbänken och diska eller ska jag gå ut och promenera vad ska jag välja tänker jag irriterat

För mig har dagen bara börjat men för andra är det redan lunch och em jag känner mig värdelös och oviktig

Värdelös är ett ord jag ofta använder för att slå på mig själv der funkar väldigt bra på mig gör verkan direkt så jag känner mig som icke värdig

Jag är ju bara en jävligt oviktig människa eftersom jag inte arbetar stämplad både psykiskt och fysiskt med sjukdomar

Nu hamnar jag i det där som kallas självömkan igen det är jag så förbannat bra på jag krälar i det så ofta jag kan

Varför föddes jag i en dysfunktionell familj varför frågar jag, ingen har lärt mig livets spelregler jag har verkligen försökt leta och lossa upp knutarna till allt mitt onda men jag gömmer mitt ansikte i mina händer som om jag var ett barn åter igen

Tvinga mig att vara vuxen då men jag är ju det men jag känner mig så värdelös tillför absolut ingenting i denna värld

Alltid saker som ska lösas problem problem kris efter kris utbrott efter uppbrott

Jag bara hamnar i skiten jämt och ständigt skit ska skit ha

En familjemedlem sa att jag alltid hamnar i fel sällskap med män ja det är sant män som förtrycker som hånar och mobbar och skalar av mig helt och jag förlorar mig själv varje gång sen tar det tid att hitta mig själv igen

 vem jag är

 vad jag vill

 vad har mitt liv för mening  

 Välja vad jag vill ??

Har jag några ambitioner längre

Vad är mina mål

Livet är en ständig resa utan mening och mål ofta för mig

Men ändå inser jag att detta inte är riktigt sanning för jag söker hela tiden efter olika lösningar för att må bra för att bli gladare

Men ofta kommer mellankoli och besöker mig min ständiga

Följeslagare

Mellankolit