Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
vm i att tycka synd om sig själv


minus en dag






jag vet inte alltså

ditt liv, ditt underliv pulserar svagt
en millimeter
från mitt öga

viskar
i mitt öra att jag aldrig når in
där det känns,

där det känns på riktigt



och skyddet består av hud,
under det
syns man inte längre

under det

syns jag inte längre

till




gryning når
avskalade nya friska kroppar
i en säng
minus en dag

bara en dag



jag vet inte alltså

jag har aldrig klarat av att säga hejdå
till någon annan
än mig själv
och jag når en punkt

påbörjar de tolv stegen
ett efter ett
en trappa upp

och når ett nytt liv, en vit verklighet

en värld

där jag är lycklig igen


minus en dag





och jag lovar, jag kan fixas till
jag kan bli bättre
jag kan bli
en bra människa
idag

minus en dag

minus en dag
som denna











Fri vers av Robert W
Läst 644 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2009-04-26 23:24



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Wow! Jag har aldrig läst en vackrare dikt av dig tror jag och du är ändå så duktig så det vore omöjligt, men denna gång är det sant, jag kunde exakt spegla mig i dessa ord, i denna längtan av att förnyas och bli lycklig, att kunna nå den speciella punkten.
Underbart skrivet, jag applåderar i massor!
2009-04-27

  Blod, Snått & Juling
det finns dagar då livet mest känns som ett hårt knytnävslag i maggropskänslan eller en kall silverkandelaber upptryckt utan förvarning i chokladrosetten...

en enda jävligt liten dag kanske kan göra skillnad men det är hemskt när man vill sudda dem och inte kan...

något påminner mig om missbruk och tragikboch en tappad tråd är också en trådbsom man kan finna igen.
2009-04-26
  > Nästa text
< Föregående

Robert W
Robert W